Dödsbrädan, eller likbräda, är den bräda på vilken man bar den avlidne till begravningsplatsen. De har varit allt från väldigt enkla ohyvlade bräder till rikt dekorerade. De tidigaste symbolerna var tre kors( förkristna) som var avsedda att hålla den avlidne kvar i graven och hindra den att gå igen. I början på vår kristna period, då vi började att begravas på kyrkogården, tillät kyrkan inte dödsbrädorna att stanna kvar på helig mark. Dödsbrädorna togs då antingen hem och ställdes på de förkristna begravningsplatserna, ställdes utanför kyrkans område eller spikades upp i träd och så småningom på vissa kapell. Kyrkan tillät till slut att dödsbrädorna ställdes vid graven- de är alltså föregångare till vår stående gravsten.